Because tonight's the kind of night

.
Vin, check. Nässpray, check. Raggsockor, check. Nu kör vi valborg!

.

Ett par fina pyjamasbyxor och inte så mycket mer

Läget är ungefär detsamma som igår. Har nästan inte klivit ur mina pyjamasbyxor (som jag själv tycker är ganska så fina) och dricker absurda mängder jordgubbssaft. Kissar ut typ lika mycket. Höll för övrigt på att krocka med en fladdermus för en liten stund sedan. Spännande liv.

Ljuv musik för snuviga kvällar

Hur mycket jag än försöker neka det så har jag återigen dragit på mig en retlig förkylning. En sån där jobbig en som bara ligger och trycker. Som liksom skaver lite i halsen och inte riktigt går att snyta ut. Bedrövligt. Så nu håller jag alla tummar och tår för fint väder och en kry fröken hurricane lagom till helgen. Valborgsfirande i massor väntar nämligen och då accepteras ingen sjukdom. Tills dess lyssnar jag mest på manligt men inte mindre fint och drömmer om kyssar i nacken. Åh.

Vardagsbubbel

Idag har jag promenerat i spöregn, andats in alla de dofter som skvallrar om att sommaren inte är allt för långt borta, konstaterat att stjärnorna fortfarande finns över oss och inte kunnat låta bli att virvla lite trots att vem som helst skulle kunna se och undra hur allt egentligen står till. Har även suttit i gräset bland fina vänner med ett fånigt leende på läpparna, jagat fastighetsskötare på grund av vitvaror som inte fungerat godtyckligt och som vanligt snyftat lite till scrubs. Har dessutom blivit löjligt glad över att ha kommit över ett par nötta trästolar i vitt med blommig sits och tillhörande bord för bara tre hundralappar. Men mest av allt har jag förmodligen suttit uppkrupen i mitt fönster, druckit kaffe och blivit varm i magen av era fina kommentarer. Så himla mycket tack.

Jag går inte isär när jag går med dig

Finaste finaste fina. Med ett beundransvärt tålamod, viljan att laga och förmågan att älska villkorslöst. Han skulle så himla enkelt och med all rätt kunna klippa mina små sparvvingar utan större ansträngning, men istället kupar han bara handen och låter mig vila. Blir min kontakt med jorden, håller lite lätt i byxbenet när jag är på väg för högt upp i atmosfären där syret inte riktigt räcker till. Pusslar ihop när jag flugit in i fönsterrutan med full kraft och är allt det där jag själv saknar. Och det är så stort. Större än vad till och med jag kunnat drömma om. Och jag blir lite rädd. Är kanske mer skadad än jag anat men det ytliga livet har definitivt satt sina spår. Närhet är skrämmande på sitt eget vis. Att ge allting av sig själv. Men jag har kunnat och jag är villig att lära mig igen, hur lång och krokig vägen tillbaka än må vara.

Tentaslask och pirr i magen

Mmmm, godkänd på denna tenta också. Så himla härligt. Ungefär lika härligt som det var att fira resultatet med de få klasskompisar som var kvar. Vi startade i alla fall ute för att sedan avsluta på studentpuben bland förvånansvärt mycket folk. Blev bland annat bjuden på jäger och skar mig i fingret även denna gång, slår verkligen aldrig fel. Farliga grejer det där. Fint var det hur som helst och idag har jag bara njutit av att inte ens behöva kliva ur sängen. Ibland behöver man sådana dagar också.

Imorgon väntar däremot ett par timmars busstur för att ta mig till någon som är ungefär lika ensam som jag denna helg, för att vara ensamma tillsammans är ju trots allt mindre ensamt. Att det pirrar lite i magen kan jag inte rå för. Men ja, ha en trevlig påsk ni fina!

När det svåra blir lite mindre svårt

Kanske behövs det lite kaos utanför mitt eget huvud, för plötsligt faller alla de där annars så självklara bitarna på plats. Den största lättnaden är antagligen att jag börjat sova, att jag inte längre ligger vaken till gryningen mot min vilja. Och när sömnen fungerar så blir det mesta lite mindre svårt. Himla skönt faktiskt.

Dagens frukost:
Gröt på rågflingor, krossade linfrön, en äggvita och keso.
Toppat med hallon, blåbär och kanel.

Nu är det hur eller hur dags att ta tag i pluggandet en gång för alla. Med mindre än ett dygn kvar till tentan börjar paniken göra sig hörd. Taggar mest för efterföljande tentaslask.

And no one's gonna hurt me now

Jag lever verkligen i en egen liten låtsasvärld. En värld där allt är fluffigt, rosenskimrande och romantiskt. Där det finns något fint med att vilja dö, att dansa ensam under en stjärnklar himmel mitt i vintern eller att ligga vaken en hel natt och lyssna på måsarnas skrik intill någon du knappt känner. En värld där molnen går att röra vid om man bara sträcker på sig tillräckligt mycket och där avgrunden är en språngbräda mot nya äventyr. Det må vara en gnutta skevt och orealistiskt, och ibland undrar jag om det till och med kanske är lite galet. Om det är något jag skapat som ett skydd mot det som gör så ont. Men åh, vad jag älskar det. Så innerligt och genuint. Min vackra verklighet.

Jag är glad att jag finns till

I en skrynklig klänning med låtsasblomma i håret och en sol som värmer så intensivt att man lätt glömmer bort att det bara är april känns det tämligen angenämt att leva. Helt fantastiskt. Inte ens det faktum att salstentan närmar sig med stormsteg och att jag kommer fira påsk alldeles ensam kan riktigt ta ner mig på jorden. Åh.

Födelsedagspresent och ett stormigt hjärta

Tadaaa! Här är alltså min nya bebis, en nikon d90. Finaste och mest oväntade presenten, även om jag pratat om att införskaffa just en sådan när jobbpengarna förhoppningsvis trillar in i sommar. Minst sagt överförtjust tjej. Förstår dock ingenting av den ännu, det här med nikon är nämligen en helt ny värld för mig, så det dröjer nog lite innan det kommer upp några bilder. Tills vidare får min gamla trotjänare fortsätta leverera.

För övrigt, om jag hade en theme song så skulle det antagligen vara bob hund - tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss. Den spelas ungefär vart jag än är. Förfest, fest, efterfest. Studsar mest, sätter varje textrad. Och ger mig av på klassisk manér. Igen. Det river i mitt lilla orkanhjärta men när det väl kommer till kritan så är det kanske precis så som håkan sjunger, vem kan egentligen sätta kedjor på ett sådant?

En gång var du min stad

.
Nu finns inget av mig kvar. Dags att åka hem.

.

Ingenting slår en mjuk ponnymule

Himmelsk matkoma

Det bästa, förutom att få träffa mina raringar såklart, var nog ändå att komma hem till ett välfyllt kylskåp. Helt seriöst. Som jag har ätit. Studentmagen är smått plågad men det är det värt. Bara att lista ut vad jag mest av allt ville ha till frukost tog en mindre evighet, eller åtminstone trettio minuter. Efter lite om och men blev det i alla fall avokadomacka med färskost, paprika och salladskrydda och en skål hallonyoghurt med müsli. Lite annat än rågflingegröt, minsann.

Sen har jag dessutom fått en fantastiskt fin födelsedagspresent som gjorde mig kärlekslycklig ut i fingertopparna, men den får ni se lite senare. Nu ska jag fortsätta dricka kanske världens godaste blåbärste och njuta av att vara en tjockis. Mmm.

Måndagsnatt och rödvinstankar

Ligger raklång på mitt icke skurade golv, tittar i taket och lyssnar på låtar som gör lite ont. Låter tårarna trilla för att det var för alldeles för länge sedan och tänker att du kanske var det enda som kändes sådär riktigt riktigt fint. Tänker att jag någonstans måste släppa och gå vidare. Inser att jag lever kvar mer än jag trott. Hoppas på att det känns lättare imorgon. (Som att kärlek någonsin blir enkelt.) Det blev måndagsfylla istället för allt annat jag egentligen borde gjort, men det är väl lite så vi rullar här på campus. Värt det dock, himla bra människor som vanligt. Känner mig fånigt nog privilegierad. Dejtar dessutom tydligen för första gången i mitt liv. Bara det är ju en grej i sig. Att dejta liksom, hur gör man då? Seminarium om fyra timmar och kanske dags för sömn. Kanske. Längtar faktiskt efter onsdag då jag får träffa mina fina igen. Åh.

Bakisgrillning/Födelsedag del två

Vaknade av ett sms på söndagen om att det vankades grillning, vilket ungefär kändes som den bästa idén ever. Därför var det bara att glatt svida om och slänga på solbrillorna (tack för att ni finns) för att möta upp fina flickor och pojkar och vingla iväg till affären. Vem behöver väl frukost på sängen när man kan äta sojakorv och potatissallad på en filt i solen? Inte jag i alla fall.

Det var så varmt att en tunn kofta räckte gott och väl, trots blåst och enstaka moln.

Efter en hel del pillande med att få igång engångsgrillarna beslutade vi oss för att till nästa gång gå ihop och köpa en riktig. Känns värt med tanke på hur många grillningar vi lär hinna med under de här åren.

Fina tjejer.

Varma bullar som doftade sådär ljuvligt nybakat.

Detta var alltså min första helg som tjugoåring och det känns onekligen underbart. Åh, vad länge jag kommer kunna leva på det här. Nu ska jag skura mitt kladdiga golv rent från diverse drycker för att imorgon ta plats på tåget till eskilstuna. Jösses.

Barnkalas/Födelsedag del ett

Kan börja med att säga att jag haft en fantastiskt fin födelsedagshelg, så bra att jag lätt kan tänka mig att fylla tjugo flera gånger om. Jag har så ofattbart grymma vänner. Tyvärr blev det inte så värst mycket bilder tagna i lördags, främst av den anledningen att jag kom igång ganska snabbt och då glöms kameran lätt bort. Här är i alla fall några för de som är nyfikna på hur det kan ha sett ut:

Kalasande folk.

De hade bakat kanske finaste tårtorna.

Nöjd tjej sådär.

Härlig syn när man trillar in på söndagsmorgonen..

..vilket dock inte känns lika jobbigt när man hittar fina små meddelanden.

Som sagt, kvällen var grym och följdes av en klockren bakisgrillning i vårvädret. Bilder från det kommer dock i nästa inlägg. Nu är det dags för mat och dreadsrengöring, på återseende!

Mest innehållslösa kvällen på länge

Bilden talar nog sitt tydliga språk och min fredag har verkligen inte varit roligare än såhär. Plugg, städ och tvätt. Var dock så illa tvungen att ta tag i dessa mindre roliga vardagssysslor då det kommer att vara ungefär knökfullt med folk här imorgon. Vi räknade på att varje människa får sisådär en kvadratmeter att hålla sig på. Blir bra? Helt klart.

Lite extra tänkvärt

Igår diskuterades det bland annat vegetarianism i Babel och även om det inte riktigt levde upp till mina förväntningar så är det alltid positivt att ämnet tas upp. Det behövs. Dessutom pratade Jonathan Safran Foer om sin bok "Eating Animals" och bakgrunden till den, som förmodligen alla skulle behöva läsa (jag har inte gjort men planerar att göra). Hursomhelst, bra initiativ! Missade man programmet så kan man se det på webben, bara att klicka sig fram.

Lycklig tjej i chocktillstånd

Blev godkänd på tentan. Helt seriöst. Godkänd. Ursäkta uttrycket, men det är så jävla sjukt! Var så inställd på att göra om den att det till och med kändes helt okej. Men inte ens en ynka komplettering behövde jag göra. Mitt flyt är helt klart läskigt, hua.

Som grädde på moset anlände ett paket innehållande flera små paket hit idag, adresserat från min kära familj såklart. Kommer nämligen att fira födelsedagen här i växjö, så det var ju himla fint av dom. Har dock planerat att tillbringa några dagar i eskilstuna nästa vecka och håller minst sagt tummarna för att jag inte är helt bortglömd. Kan inte påstå att jag saknar staden, men innehållet däremot.. ack ack.

Förvirrat pepptalk och lite gratulationer

Ja, jag är en grymt förvirrad själ som för tillfället varken vet ut eller in. Och kanske lever jag i förnekelse, liksom väljer att bortse från det ofrånkomliga för att det helt enkelt är tryggt och bekvämt. Men.. å andra sidan, även om jag förr eller senare måste inse faktum och allt det där så kan väl inte något som får en att må bra för stunden vara helt fel? Jag är trots allt ung, lite dum och föralltid finns kanske inte ens längre med i mitt vokabulär. Dessutom har saker och ting en tendens att lösa sig på de minst oväntade sätt ändå, utan hänsyn till hur mycket grubbel som eventuellt ligger bakom. Så vad säger ni, ska vi sluta fundera så mycket och passa på att leva istället? Ah bra, nu kör vi.

Och så till något helt annat, men det är så att min fina och saknade vän aleeks fyller systemet idag. Så himla mycket grattis och en massa kärlek!

And now my heart stumbles on things I don't know

Och så är jag där igen. Fastnar i behovet av att leva upp till andras förväntningar. Vänder ut och in på mig själv och bryter ihop lite för att jag inte riktigt räcker till. Försöker så hårt att bara vara nu, att bara gå efter det som faktiskt känns fint för stunden men det gör så himla ont och allt gör ont och jag vet inte vilket av mig som egentligen är jag. Det må vara fegt, men kanske är ensam ändå bäst. (Men hjärtat vill, om och om igen.)

När helgen är precis som en helg bör vara

Igår sov jag alldeles för länge, trots diverse telefonsamtal och ett envist ringande larm. Är man trött så är man, antar jag. Efter att jag till slut kommit upp ur sängen vart det bråttom att hinna med tvätt och mat för att även lyckas komma i tid till carro och förfesten. Folk var taggade som vanligt trots att vi den här gången var ganska många färre än vad vi brukar vara. Bubbel, dans och förtroligt prat vänner emellan fungerar alldeles utmärkt ändå. Fint som snus skulle man kunna säga. Vid elva begav vi oss till studentpuben där festandet fortsatte i samma anda, tills vi sedan splittrades och försvann åt olika håll i natten. Helt klart en lyckad lördag.

Idag har jag bara varit sådär oförskämt slö som man får vara när det är söndag. Vaknat fint, glidit runt i en alldeles för stor tröja, ätit chokladpudding för första gången på väldigt många år och mest haft det allmänt gott. Inte ett dugg fel, faktiskt.

Första april och fredagsmys

Gör allt annat än vad jag kanske borde, men socialpolitik är inte så himla underhållande i längden. Planerar barnkalas istället, fyller trots allt tjugo om tio dagar och vad passar väl bättre då? Nu ska jag dock skutta vidare precis som vanligt. Hoppas att en trevlig helg väntar er, puss!